Imorgon bär det av till Gotland i några dagar...skönt att komma bort. Har packat ner träningsgrejerna för det ska knatas ordentligt på öjn tänkte jag. :)
måndag 6 juli 2015
Sommar sommar sommar
Imorgon bär det av till Gotland i några dagar...skönt att komma bort. Har packat ner träningsgrejerna för det ska knatas ordentligt på öjn tänkte jag. :)
torsdag 28 maj 2015
Who am I foolin`...
Ja precis..vem lurar jag egentligen... kämpar så hårt för att lura mig själv... men det funkar ju inte så. Jag har inte gått vidare. Inte alls. Jag söker å söker efter någon/något som kan fylla tomrummet efter dig, eller snarare ER. men som sagt, det funkar inte så.
Det gör ont. Väldigt ont. Som Danny sjunger "dom säger att tiden läker alla sår, men livet lämnar alltid spår", och det stämmer ju jävligt bra. Vissa stunder känns det...nåja, inte bra (för det dröjer nog) men iaf helt OKEJ. Men sen slår det till igen...ensamheten, funderingarna, va fan hände, varför, va fan var det där, vad gör du, vad känner du, vad kände du..osv... alla dessa tankar... och ja jag har väldigt svårt för avslut som inte är några riktiga avslut egentligen...allt e bara jobbigt. Och tomheten. Den här jävla tomheten. Den äter upp mig. Inifrån.
Jag sa från början att jag var fel person att göra illa. Ändå var du tvungen att inte bara köra in en kniv i hjärtat, utan dessutom vrida om den ett par varv också...det e så det känns. Jag är faktiskt helt oförstående till många av de saker du gjorde. Frågan är hur DU ser på allt...det får jag aldrig veta. Just nu känner jag nog mest att jag skulle vilja ha ett samtal...ett förlåt....något som hjälper mig vidare. Men det kommer aldrig hända. För du var ju inte med om det jag var med om. Du tog den enkla vägen, och jag kunde inte det. Istället fick jag gå igenom det värsta tänkbara, och jag går sönder av sorg och ånger. Jag BORDE hata dig. Varför gör jag inte det?
Någon sa att jag bara inbillar mig det jag känner...för att fly från mig själv. Det är ju lättare att hänga upp sig på någon annan, speciellt om den personen inte är tillgänglig. En annan sa att det kanske är så att när allt var över, det kanske var först då jag insåg HUR mycket du betydde för mig....båda kan ha rätt...jag vet inte. Jag vet bara att allt e tungt.
Jag förlitar mig på tid. Någon gång kanske det lägger sig. Någon gång kanske den glada jag hittar tillbaka. Jag hoppas det. Av hela mitt hjärta.
Hur fan går man vidare.....
Det gör ont. Väldigt ont. Som Danny sjunger "dom säger att tiden läker alla sår, men livet lämnar alltid spår", och det stämmer ju jävligt bra. Vissa stunder känns det...nåja, inte bra (för det dröjer nog) men iaf helt OKEJ. Men sen slår det till igen...ensamheten, funderingarna, va fan hände, varför, va fan var det där, vad gör du, vad känner du, vad kände du..osv... alla dessa tankar... och ja jag har väldigt svårt för avslut som inte är några riktiga avslut egentligen...allt e bara jobbigt. Och tomheten. Den här jävla tomheten. Den äter upp mig. Inifrån.
Jag sa från början att jag var fel person att göra illa. Ändå var du tvungen att inte bara köra in en kniv i hjärtat, utan dessutom vrida om den ett par varv också...det e så det känns. Jag är faktiskt helt oförstående till många av de saker du gjorde. Frågan är hur DU ser på allt...det får jag aldrig veta. Just nu känner jag nog mest att jag skulle vilja ha ett samtal...ett förlåt....något som hjälper mig vidare. Men det kommer aldrig hända. För du var ju inte med om det jag var med om. Du tog den enkla vägen, och jag kunde inte det. Istället fick jag gå igenom det värsta tänkbara, och jag går sönder av sorg och ånger. Jag BORDE hata dig. Varför gör jag inte det?
Någon sa att jag bara inbillar mig det jag känner...för att fly från mig själv. Det är ju lättare att hänga upp sig på någon annan, speciellt om den personen inte är tillgänglig. En annan sa att det kanske är så att när allt var över, det kanske var först då jag insåg HUR mycket du betydde för mig....båda kan ha rätt...jag vet inte. Jag vet bara att allt e tungt.
Jag förlitar mig på tid. Någon gång kanske det lägger sig. Någon gång kanske den glada jag hittar tillbaka. Jag hoppas det. Av hela mitt hjärta.
Hur fan går man vidare.....
söndag 22 mars 2015
There´s no going back...
Ont i hjärtat, ont i själen.. saknaden vill inte ge sig.
Ångrar mig så att jag lät dig gå. Förlorade ju då er båda två.
Smärtan har mig i sitt grepp, och jag känner mig ganska depp.
Var det värt det? För att älska en liten stund....
tankarna far, jag får inte en blund.
Försöker få en rätsida på allt, men det enda jag känner e kallt
i hjärta själ å sinne
Men jag bevarar er i mitt minne.
Det sägs att tiden läker alla sår... det är fel så det förslår.
söndag 21 september 2014
!!!!
Ain't much I can do but I do what I can
But I'm not a fool theres no need to pretend
Just because you got yourself in some shit
It doesn't mean I have to come deal with it
You handle your own when you become a man
And become a man when you handle your own
Ain't much I can do but I do what I can
But what can I do if I do till its gone
Till it's gone.....
But I'm not a fool theres no need to pretend
Just because you got yourself in some shit
It doesn't mean I have to come deal with it
You handle your own when you become a man
And become a man when you handle your own
Ain't much I can do but I do what I can
But what can I do if I do till its gone
Till it's gone.....
lördag 19 juli 2014
.......
Jag behöver dig för du gör mig hel
och jag vill spöa dig men då gör jag fel
min kärlek är så blind varför ser jag dig så klart
genom glas kan du bryta ner mig
ingenting finns kvar
du gör mig svag men ändå så jävla stark
du bryter varje ben i min kropp tills jag faller platt
jag sliter av mig håret för du gör mig sinnessjuk
hela världen kan ju se mig men varför inte du?
Du har ju sönder mig på alla sätt och vis
försöker gömma mig men du hittar alltid dit
du är så kallblodig du rör inte ens en min
vissa menar inte det dom gör men du gjorde det med flit
du har gjort mig ond å jag vill skjuta dig
och du har gjort mig tom
är inget utan dig
och du har sårat mig men smärtan slutar dig
håller pipan mot din panna tills du hukar dig
Du har förstört mig helt du har förstört allting
jag har försökt att se men du har gjort mig blind
Du förgör mig sakta när du hackar i mitt hjärta
med en trubbig kniv för att öka smärtan
jag ser en suddig bild på det som en gång var vi
jag river av halva bilden bränner den
och önskar att jag aldrig skulle gett dig mitt liv
gett dig nånting
men det e lätt att vara klok med facit i hand
och mitt liv var ett öppet hav
jag trodde du kom som en livboj för att dra mig i land
men jag trodde fel
och du har lurat mig så jävla många gånger nu
kan ej ta skillnad på sanning eller om du ljuger nu
jag hatar dig så mycket
att jag nästan skulle kunna bränna av ett helt magasin i din kropp nu
och du har gjort mig ond så jag vill strypa dig
och du har gjort mig tom är inget utan dig
och du har sårat mig men smärtan slutar dig
håller fingrarna runt din hals tills du bara tystnar..
Du har förstört mig helt du har förstört allting
jag har försökt att se men du har gjort mig blind
.......
och jag vill spöa dig men då gör jag fel
min kärlek är så blind varför ser jag dig så klart
genom glas kan du bryta ner mig
ingenting finns kvar
du gör mig svag men ändå så jävla stark
du bryter varje ben i min kropp tills jag faller platt
jag sliter av mig håret för du gör mig sinnessjuk
hela världen kan ju se mig men varför inte du?
Du har ju sönder mig på alla sätt och vis
försöker gömma mig men du hittar alltid dit
du är så kallblodig du rör inte ens en min
vissa menar inte det dom gör men du gjorde det med flit
du har gjort mig ond å jag vill skjuta dig
och du har gjort mig tom
är inget utan dig
och du har sårat mig men smärtan slutar dig
håller pipan mot din panna tills du hukar dig
Du har förstört mig helt du har förstört allting
jag har försökt att se men du har gjort mig blind
Du förgör mig sakta när du hackar i mitt hjärta
med en trubbig kniv för att öka smärtan
jag ser en suddig bild på det som en gång var vi
jag river av halva bilden bränner den
och önskar att jag aldrig skulle gett dig mitt liv
gett dig nånting
men det e lätt att vara klok med facit i hand
och mitt liv var ett öppet hav
jag trodde du kom som en livboj för att dra mig i land
men jag trodde fel
och du har lurat mig så jävla många gånger nu
kan ej ta skillnad på sanning eller om du ljuger nu
jag hatar dig så mycket
att jag nästan skulle kunna bränna av ett helt magasin i din kropp nu
och du har gjort mig ond så jag vill strypa dig
och du har gjort mig tom är inget utan dig
och du har sårat mig men smärtan slutar dig
håller fingrarna runt din hals tills du bara tystnar..
Du har förstört mig helt du har förstört allting
jag har försökt att se men du har gjort mig blind
.......
torsdag 26 juni 2014
Skriva av sig var det!!
Jag är så jävla arg! Arg, besviken, jag vet inte allt jag är!! Så mycket olika känslor stormar i mig nu, på både gott och ont! Ont ja....du gör mycket ont, och det jävliga är, att du lallar på som om inget har hänt, medans andra tar smällen!!
Vad var det som gick fel den här gången, och vems fel var det?? Ja just det!! DITT EGET!! Men som
vanligt , så offrar du någon annan för ditt eget tillkortakommande!
Vet du vad det sjuka är?? Att JAG är den personen, som alltigenom varit så otroligt schysst mot dig!! Och ÄNDÅ gör du det du gör! Det jag lovade att vara tyst om, det ÄR jag tyst om. Och har varit hela tiden. Men att DU klantar till det, ska verkligen Jag och Han få lida för det?? Är det rätt tycker du?? Tydligen tycker du det, för en manet har ju mer ryggrad än dig!! Ditt miserabla liv, där du sitter, insnärjd i lögner och misär, ja man skulle kunna säga, att är du på botten så har du kommit UPP dig en bit faktiskt! ;)
Så , för att bena lite i detta... samtalen- ditt eget beslut. Du lovade mig att jag inte skulle få betala för det. men pga det blev jag portad från begravningen av din sopa till fru!! Sopan som förövrigt hade hotat att slå ihjäl mig framför din son några veckor tidigare! Återigen, hur blev JAG boven här???
Jag var så lättad när vi äntligen kunde prata som vänner, som föräldrar, och ha en bra relation, så som man SKA kunna ha, men vilket varit OMÖJLIGT för oss pga svartsjukan hos din fru och avsaknad av ryggrad hos dig. Men tom det har jag tagit, å väntat snällt på att du ska ringa från jobbet, och hållit käften om allt möjligt som du bett mig hålla käften om! (Även om jag många ggr tyckt att det varit snett så ini helv..)
Hursomhelst, jag försökte, och vet att jag var ett stöd för dig tiden efter begravningen. Vi kämpade här också ska du veta, och jag förlåter aldrig mig själv för att jag inte gick på den där begravningen iaf, men faktum är, att jag backade pga respekt för DIG, och för älskade lilla gumman, min sons storasyster, och min styvdotter i sju år! <3
Jag saknar henne så det värker i mig.
Det känns fruktansvärt absurt nu, att jag gjorde det av respekt för dig , faktiskt. För efter detta så tvärvände du! Det var tydligen inte nog att jag blivit utsatt för allt detta, nej för fan du skulle vrida om kniven några varv till!! Din egen smärta skulle bli allas. ( tro mig det var den redan).
Du super , å stoppar naturligtvis i dig allt du kommer över som vanligt, men än mer under den här tiden. Och jag hör mig själv säga "Jamen jag förstår honom"...återigen, jag fortsätter att stå upp för dig, för jag vill ju så gärna att det ska fortsätta funka. Du har sonen ca 3 timmar varannan fredag, och du hinner knappt sätta honom på bussen förrän du är totalt väck. Du ringer mig och pratar i smyg på vägen hem, men nu berättar du att du tycker att du ska utöka umgänget till lördagar också. Jag är naturligtvis skeptisk till detta pga din sorg, ditt totala havererade missbruk och att du är fruktansvärt ostabil, men säger att vi kan ju prova.
Du kräver att sopan ska vara med, men jag säger att börja själv först, så vi får se om det funkar alls. Du har honom en lördag, det funkar sådär. Du beslutar själv att återgå till fredagar och tre timmar igen. När du ringer på onsdagen och säger att du är "hemma så sent å därför måste ha med dig sopan, så hon kan köra om du ska ha honom lördagar" så vet jag ännu inte, att hon är dömd för grov rattfylla och av med körkortet sedan månader tillbaka. (Trots detta tvekar du inte till, att sätta din son i den bilen!?). Jag tänker för mig själv, att bussen går halv fem, och kan man inte offra lite tid på sonen osv.... men men, jag säger som svar på din fråga att " vi kan väl avvakta lite med det, det känns inte så lämpligt just nu me tanke på att hon skulle slå ihjäl mig för någon månad sedan"... märk väl!! Jag sa "JUST NU"....jag min jävla mes, lämnade det öppet, trots all skit jag fått tugga i mig. Men då jävlar!! Då HOTAR du mig till livet! Du vrålar helt ursinnigt att du ska döda mig, kasta in brandbomber här, å inte bara en sten, som förra ggn å gud vet vad!! Jag får sedan mottaga en hel del otroligt kränkande sms, och hotfulla saker om vartannat resten av kvällen. Vi får fly till kompisar över helgen, eftersom jag inte vet vad du kommer ta dig till. Det värsta med detta är inte hur du behandlar MIG...utan hur du behandlar HONOM!! Hur tror du det känns, när den ENDA som finns där för en alltid, blir hotad av den ANDRA som BORDE finnas där?? Detta är det som gör mig så ledsen, arg, förbannad osv...hur det du gör mot mig , slår mot honom, å du e alltför dum i hela huvudet för å fatta det!! Eller så bryr du dig helt enkelt inte ett skit!!!
Du skrev några sms till honom efteråt, och när han äntligen kände att han ville svara dig, så skrev han att han kände sig upprörd... och du NONCHALERAR det???? VA?! När du sedan skriver efter ytterligare någon månad ett tamt " hur mår du?" Och han svarar "Varför frågar du, du har redan frågat det"..så ringer din sopa till mig å gapar på fyllan om att JAG inte ska svara på smsen??? Alltså jag pallar inte! VAD hade du förväntat dig att han ska känna när du gör honom så fruktansvärt illa???? Ni ljuger för varann i ert förhållande, ringer hit å gapar, och vet du vad??? Jag håller dig fortfarande om ryggen!!! Till och med när din sopa till fru smutskastar dig! För att jag vill att det ska funka, FÖR SONENS SKULL!! Jag utgår alltid från honom, och vet du, det kanske du också skulle prova!!! Men istället skiter du i honom, och har lagt i nästa växel, och försöker supa ihjäl dig istället! Samtidigt som du tycker att allt som går fel i ditt liv är någon annans fel. Det är mitt fel att du inte träffar din son???, vilket jag aldrig någonsin vägrat dig! Det är DITT val att inte höra av dig till honom nu, och på det sättet straffar du HONOM, igen!! Det räckte med att du hotade hans mamma, var så säker!!( Fokusera lite mer på honom å lite mindre på mig, är ett hett tips! )
Mitt liv däremot, och mina barns, ställs på sin spets med otaliga möten, antivåldscenter , spärrmarkering och en förekommande flytt osv på grund av dig, å det sätt du valt att leva på!! Men JAG har inte valt det!! Jag valde att lämna dig!!! Det enda jag gjort i livet, är misstaget att älska dig en gång i tiden. Hur länge ska jag behöva betala för det?!!
I övrigt har jag inte gjort dig nåt, så sluta slå mot den hand som föder din son, som du själv vänt ryggen!
Ni har inte setts sen i februari nu, men hans liv fortgår. Jag tvivlar på att du kan gottgöra honom den här gången.
Samtalen hit- inte mitt fel
Din frus hot mot mig- inte mitt fel
Ditt hot mot mig- inte mitt fel
Din dotters död- inte mitt fel
Din sons ilska mot dig- inte mitt fel
Telefonterrorn från dig och din fru- inte mitt fel.
Jag kan ta all skit å lite till från dig, men aldrig att du gör illa barnen!!
Vad var det som gick fel den här gången, och vems fel var det?? Ja just det!! DITT EGET!! Men som
vanligt , så offrar du någon annan för ditt eget tillkortakommande!
Vet du vad det sjuka är?? Att JAG är den personen, som alltigenom varit så otroligt schysst mot dig!! Och ÄNDÅ gör du det du gör! Det jag lovade att vara tyst om, det ÄR jag tyst om. Och har varit hela tiden. Men att DU klantar till det, ska verkligen Jag och Han få lida för det?? Är det rätt tycker du?? Tydligen tycker du det, för en manet har ju mer ryggrad än dig!! Ditt miserabla liv, där du sitter, insnärjd i lögner och misär, ja man skulle kunna säga, att är du på botten så har du kommit UPP dig en bit faktiskt! ;)
Så , för att bena lite i detta... samtalen- ditt eget beslut. Du lovade mig att jag inte skulle få betala för det. men pga det blev jag portad från begravningen av din sopa till fru!! Sopan som förövrigt hade hotat att slå ihjäl mig framför din son några veckor tidigare! Återigen, hur blev JAG boven här???
Jag var så lättad när vi äntligen kunde prata som vänner, som föräldrar, och ha en bra relation, så som man SKA kunna ha, men vilket varit OMÖJLIGT för oss pga svartsjukan hos din fru och avsaknad av ryggrad hos dig. Men tom det har jag tagit, å väntat snällt på att du ska ringa från jobbet, och hållit käften om allt möjligt som du bett mig hålla käften om! (Även om jag många ggr tyckt att det varit snett så ini helv..)
Hursomhelst, jag försökte, och vet att jag var ett stöd för dig tiden efter begravningen. Vi kämpade här också ska du veta, och jag förlåter aldrig mig själv för att jag inte gick på den där begravningen iaf, men faktum är, att jag backade pga respekt för DIG, och för älskade lilla gumman, min sons storasyster, och min styvdotter i sju år! <3
Jag saknar henne så det värker i mig.
Det känns fruktansvärt absurt nu, att jag gjorde det av respekt för dig , faktiskt. För efter detta så tvärvände du! Det var tydligen inte nog att jag blivit utsatt för allt detta, nej för fan du skulle vrida om kniven några varv till!! Din egen smärta skulle bli allas. ( tro mig det var den redan).
Du super , å stoppar naturligtvis i dig allt du kommer över som vanligt, men än mer under den här tiden. Och jag hör mig själv säga "Jamen jag förstår honom"...återigen, jag fortsätter att stå upp för dig, för jag vill ju så gärna att det ska fortsätta funka. Du har sonen ca 3 timmar varannan fredag, och du hinner knappt sätta honom på bussen förrän du är totalt väck. Du ringer mig och pratar i smyg på vägen hem, men nu berättar du att du tycker att du ska utöka umgänget till lördagar också. Jag är naturligtvis skeptisk till detta pga din sorg, ditt totala havererade missbruk och att du är fruktansvärt ostabil, men säger att vi kan ju prova.
Du kräver att sopan ska vara med, men jag säger att börja själv först, så vi får se om det funkar alls. Du har honom en lördag, det funkar sådär. Du beslutar själv att återgå till fredagar och tre timmar igen. När du ringer på onsdagen och säger att du är "hemma så sent å därför måste ha med dig sopan, så hon kan köra om du ska ha honom lördagar" så vet jag ännu inte, att hon är dömd för grov rattfylla och av med körkortet sedan månader tillbaka. (Trots detta tvekar du inte till, att sätta din son i den bilen!?). Jag tänker för mig själv, att bussen går halv fem, och kan man inte offra lite tid på sonen osv.... men men, jag säger som svar på din fråga att " vi kan väl avvakta lite med det, det känns inte så lämpligt just nu me tanke på att hon skulle slå ihjäl mig för någon månad sedan"... märk väl!! Jag sa "JUST NU"....jag min jävla mes, lämnade det öppet, trots all skit jag fått tugga i mig. Men då jävlar!! Då HOTAR du mig till livet! Du vrålar helt ursinnigt att du ska döda mig, kasta in brandbomber här, å inte bara en sten, som förra ggn å gud vet vad!! Jag får sedan mottaga en hel del otroligt kränkande sms, och hotfulla saker om vartannat resten av kvällen. Vi får fly till kompisar över helgen, eftersom jag inte vet vad du kommer ta dig till. Det värsta med detta är inte hur du behandlar MIG...utan hur du behandlar HONOM!! Hur tror du det känns, när den ENDA som finns där för en alltid, blir hotad av den ANDRA som BORDE finnas där?? Detta är det som gör mig så ledsen, arg, förbannad osv...hur det du gör mot mig , slår mot honom, å du e alltför dum i hela huvudet för å fatta det!! Eller så bryr du dig helt enkelt inte ett skit!!!
Du skrev några sms till honom efteråt, och när han äntligen kände att han ville svara dig, så skrev han att han kände sig upprörd... och du NONCHALERAR det???? VA?! När du sedan skriver efter ytterligare någon månad ett tamt " hur mår du?" Och han svarar "Varför frågar du, du har redan frågat det"..så ringer din sopa till mig å gapar på fyllan om att JAG inte ska svara på smsen??? Alltså jag pallar inte! VAD hade du förväntat dig att han ska känna när du gör honom så fruktansvärt illa???? Ni ljuger för varann i ert förhållande, ringer hit å gapar, och vet du vad??? Jag håller dig fortfarande om ryggen!!! Till och med när din sopa till fru smutskastar dig! För att jag vill att det ska funka, FÖR SONENS SKULL!! Jag utgår alltid från honom, och vet du, det kanske du också skulle prova!!! Men istället skiter du i honom, och har lagt i nästa växel, och försöker supa ihjäl dig istället! Samtidigt som du tycker att allt som går fel i ditt liv är någon annans fel. Det är mitt fel att du inte träffar din son???, vilket jag aldrig någonsin vägrat dig! Det är DITT val att inte höra av dig till honom nu, och på det sättet straffar du HONOM, igen!! Det räckte med att du hotade hans mamma, var så säker!!( Fokusera lite mer på honom å lite mindre på mig, är ett hett tips! )
Mitt liv däremot, och mina barns, ställs på sin spets med otaliga möten, antivåldscenter , spärrmarkering och en förekommande flytt osv på grund av dig, å det sätt du valt att leva på!! Men JAG har inte valt det!! Jag valde att lämna dig!!! Det enda jag gjort i livet, är misstaget att älska dig en gång i tiden. Hur länge ska jag behöva betala för det?!!
I övrigt har jag inte gjort dig nåt, så sluta slå mot den hand som föder din son, som du själv vänt ryggen!
Ni har inte setts sen i februari nu, men hans liv fortgår. Jag tvivlar på att du kan gottgöra honom den här gången.
Samtalen hit- inte mitt fel
Din frus hot mot mig- inte mitt fel
Ditt hot mot mig- inte mitt fel
Din dotters död- inte mitt fel
Din sons ilska mot dig- inte mitt fel
Telefonterrorn från dig och din fru- inte mitt fel.
Jag kan ta all skit å lite till från dig, men aldrig att du gör illa barnen!!
lördag 28 december 2013
Nytt år nya förhoppningar
" No matter how deep the abyss or how powerful the storms you face, everything can change for the better in a day, a moment or an instant. Hold on and know that your current circumstances will pass."
Man får väl hoppas att 2014 blir ett bättre år, för detta har varit, och slutar väldigt tungt. Jag är trött. I själen och i hjärtat.
Man får väl hoppas att 2014 blir ett bättre år, för detta har varit, och slutar väldigt tungt. Jag är trött. I själen och i hjärtat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)