Jag är så jävla arg! Arg, besviken, jag vet inte allt jag är!! Så mycket olika känslor stormar i mig nu, på både gott och ont! Ont ja....du gör mycket ont, och det jävliga är, att du lallar på som om inget har hänt, medans andra tar smällen!!
Vad var det som gick fel den här gången, och vems fel var det?? Ja just det!! DITT EGET!! Men som
vanligt , så offrar du någon annan för ditt eget tillkortakommande!
Vet du vad det sjuka är?? Att JAG är den personen, som alltigenom varit så otroligt schysst mot dig!! Och ÄNDÅ gör du det du gör! Det jag lovade att vara tyst om, det ÄR jag tyst om. Och har varit hela tiden. Men att DU klantar till det, ska verkligen Jag och Han få lida för det?? Är det rätt tycker du?? Tydligen tycker du det, för en manet har ju mer ryggrad än dig!! Ditt miserabla liv, där du sitter, insnärjd i lögner och misär, ja man skulle kunna säga, att är du på botten så har du kommit UPP dig en bit faktiskt! ;)
Så , för att bena lite i detta... samtalen- ditt eget beslut. Du lovade mig att jag inte skulle få betala för det. men pga det blev jag portad från begravningen av din sopa till fru!! Sopan som förövrigt hade hotat att slå ihjäl mig framför din son några veckor tidigare! Återigen, hur blev JAG boven här???
Jag var så lättad när vi äntligen kunde prata som vänner, som föräldrar, och ha en bra relation, så som man SKA kunna ha, men vilket varit OMÖJLIGT för oss pga svartsjukan hos din fru och avsaknad av ryggrad hos dig. Men tom det har jag tagit, å väntat snällt på att du ska ringa från jobbet, och hållit käften om allt möjligt som du bett mig hålla käften om! (Även om jag många ggr tyckt att det varit snett så ini helv..)
Hursomhelst, jag försökte, och vet att jag var ett stöd för dig tiden efter begravningen. Vi kämpade här också ska du veta, och jag förlåter aldrig mig själv för att jag inte gick på den där begravningen iaf, men faktum är, att jag backade pga respekt för DIG, och för älskade lilla gumman, min sons storasyster, och min styvdotter i sju år! <3
Jag saknar henne så det värker i mig.
Det känns fruktansvärt absurt nu, att jag gjorde det av respekt för dig , faktiskt. För efter detta så tvärvände du! Det var tydligen inte nog att jag blivit utsatt för allt detta, nej för fan du skulle vrida om kniven några varv till!! Din egen smärta skulle bli allas. ( tro mig det var den redan).
Du super , å stoppar naturligtvis i dig allt du kommer över som vanligt, men
än mer under den här tiden. Och jag hör mig själv säga "Jamen jag förstår honom"...återigen, jag fortsätter att stå upp för dig, för jag vill ju så gärna att det ska fortsätta funka. Du har sonen ca 3 timmar varannan fredag, och du hinner knappt sätta honom på bussen förrän du är totalt väck. Du ringer mig och pratar i smyg på vägen hem, men nu berättar du att du tycker att du ska utöka umgänget till lördagar också. Jag är naturligtvis skeptisk till detta pga din sorg, ditt totala havererade missbruk och att du är fruktansvärt ostabil, men säger att vi kan ju prova.
Du kräver att sopan ska vara med, men jag säger att börja själv först, så vi får se om det funkar alls. Du har honom en lördag, det funkar sådär. Du beslutar
själv att återgå till fredagar och tre timmar igen. När du ringer på onsdagen och säger att du är "hemma så sent å därför måste ha med dig sopan, så hon kan köra om du ska ha honom lördagar" så vet jag ännu inte, att hon är dömd för grov rattfylla och av med körkortet sedan månader tillbaka. (Trots detta tvekar du inte till, att sätta din son i den bilen!?). Jag tänker för mig själv, att bussen går halv fem, och kan man inte offra lite tid på sonen osv.... men men, jag säger som svar på din fråga att " vi kan väl avvakta lite med det, det känns inte så lämpligt just nu me tanke på att hon skulle slå ihjäl mig för någon månad sedan"... märk väl!! Jag sa "JUST NU"....jag min jävla mes, lämnade det öppet, trots all skit jag fått tugga i mig. Men då jävlar!! Då HOTAR du mig till livet! Du vrålar helt ursinnigt att du ska döda mig, kasta in brandbomber här, å inte bara en sten, som förra ggn å gud vet vad!! Jag får sedan mottaga en hel del otroligt kränkande sms, och hotfulla saker om vartannat resten av kvällen. Vi får fly till kompisar över helgen, eftersom jag inte vet vad du kommer ta dig till. Det värsta med detta är inte hur du behandlar MIG...utan hur du behandlar HONOM!! Hur tror du det känns, när den ENDA som finns där för en alltid, blir hotad av den ANDRA som BORDE finnas där?? Detta är det som gör mig så ledsen, arg, förbannad osv...hur det du gör mot mig , slår mot honom, å du e alltför dum i hela huvudet för å fatta det!! Eller så bryr du dig helt enkelt inte ett skit!!!
Du skrev några sms till honom efteråt, och när han äntligen kände att han ville svara dig, så skrev han att han kände sig upprörd... och du NONCHALERAR det???? VA?! När du sedan skriver efter ytterligare någon månad ett tamt " hur mår du?" Och han svarar "Varför frågar du, du har redan frågat det"..så ringer din sopa till mig å gapar på fyllan om att JAG inte ska svara på smsen??? Alltså jag pallar inte! VAD hade du förväntat dig att han ska känna när du gör honom så fruktansvärt illa???? Ni ljuger för varann i ert förhållande, ringer hit å gapar, och vet du vad??? Jag håller dig fortfarande om ryggen!!! Till och med när din sopa till fru smutskastar dig! För att jag vill att det ska funka, FÖR SONENS SKULL!! Jag utgår alltid från honom, och vet du, det kanske du också skulle prova!!! Men istället skiter du i honom, och har lagt i nästa växel, och försöker supa ihjäl dig istället! Samtidigt som du tycker att allt som går fel i ditt liv är någon annans fel. Det är mitt fel att du inte träffar din son???, vilket jag aldrig någonsin vägrat dig! Det är DITT val att inte höra av dig till honom nu, och på det sättet straffar du HONOM, igen!! Det räckte med att du hotade hans mamma, var så säker!!( Fokusera lite mer på honom å lite mindre på mig, är ett hett tips! )
Mitt liv däremot, och mina barns, ställs på sin spets med otaliga möten, antivåldscenter , spärrmarkering och en förekommande flytt osv på grund av dig, å det sätt du valt att leva på!! Men JAG har inte valt det!! Jag valde att lämna dig!!! Det enda jag gjort i livet, är misstaget att älska dig en gång i tiden. Hur länge ska jag behöva betala för det?!!
I övrigt har jag inte gjort dig nåt, så sluta slå mot den hand som föder din son, som du själv vänt ryggen!
Ni har inte setts sen i februari nu, men hans liv fortgår. Jag tvivlar på att du kan gottgöra honom den här gången.
Samtalen hit- inte mitt fel
Din frus hot mot mig- inte mitt fel
Ditt hot mot mig- inte mitt fel
Din dotters död- inte mitt fel
Din sons ilska mot dig- inte mitt fel
Telefonterrorn från dig och din fru- inte mitt fel.
Jag kan ta all skit å lite till från dig, men aldrig att du gör illa barnen!!
